Sunday afternoon.

hej hjärtan!
Känns som mina veckosammanfattningar börjat komma på fredagar istället ;) Så jag skippar att rabbla vad jag gjort i veckan utan kör den här listan som fått inspiration av bästa Ida istället!
 
VECKANS MÅENDE:
 
Bra! Men jag har mer ångest än vanligt och känt mig ängslig varje stund jag blir själv och landar lite. Vaknar liksom med livsångest som sitter i tills jag träffar första människa att prata med. Vet inte varför. Men annars har jag mått bra denna vecka!
 

VECKANS ROLIGASTE:

När jag och Johanna diskuterade männen i våra liv under en fika. Det blir alltid mycket skratt när man tänker på mitt *kärleksliv*. 

 

 Gammal bild men där är vi!

 

VECKANS LÄSKIGASTE:

Var tvungen att ta mig an en situation jag tycker är himla jobbig, men det vill jag inte prata om här så därför får veckans läskiga bli att jag höll på att snubbla påväg ner i stentrappan på jobbet. Med datorn uppfälld i famnen. Har sagt förr att jag alltid (utan undantag) får tvångsbilder av hur jag faller och slår mig jävligt illa när jag går neråt i trappor, det här hjälpte inte precis för att lugna det, haha.

 

VECKANS GODASTE MÅLTID:

Ja men det är ju lätt frukosten jag fick i torsdags. Så lyxigt att få det framdukat sådär. De hade bland annat chiapudding. Aldrig provat det och ångrar att jag inte testade när jag väl hade en framför mig. WHY ISA??

 

VECKANS TRÅKIGASTE:

Att jag suttit och läst om momser, skattesedlar och liknande på Skatteverket.. Aa, där somnade ni.

 

VECKANS JOBB:

Förra veckan kände jag att jag var så virrig och inte levererade hos blogg. Den här veckan skärpte jag mig och är så nöjd att jag lyckades med det! Har också börjat lite smått med nya jobbet och det är gryyyymt spännande!

 
De har julpimpat Moodgallerian nu! Mysigt va?

VECKANS BOOST:

Någon har nominerat mig i bloggpriset vi har här på blogg.se, i kategorin "årets budskap/inspiratör". Och det är inte jag själv, lovar! Sån ära, tack vem det än är. Blev SÅ glad!

 

VECKANS TANKE:

Hur fan märker man att en mascara är slut? Det blir ju alltid färg på fransarna liksom så hur kan man veta när det är dags att byta för att få maxat resultat?

 

VECKANS BÄSTA INLÄGG:

Från mig själv alltså. Tycker jag ni ska läsa DET HÄR för det är ett betydelsefullt inlägg för mig. 

 

Gillar denna vecka, hoppas nästa blir lika bra. Har rätt mycket inbokat då, mest kul så det berättar jag om imorgon! PUSS!

 

 

Singellivets plus och minus.

Har totalt accepterat faktumet att jag är en evig singel, så det är inget jag mår dåligt över egentligen. Men trots det är det ganska roligt att dejta lite och jag tycker jag varit rätt duktig med det på sista tiden, om man nu kallar det dejt när man tar ett glas vin eller en kaffe (Vad fan säger man annars? Kom gärna med förslag på namn vettja!).
 
De flesta av de här *dejterna* har inte varit succé, haha. Men eey, det är faktiskt inte jag, det är dem. Det håller mina kompisar med om :))) Har ändå funderat lite på för- och nackdelar med att leva singellivet. Let me tell you...
 
 
+ Jag får helt och hållet välja vad jag ska se för serie eller film.
 
- Det är så tråkigt att laga mat ensam. Tycker det vore så mysigt att komma hem, ta ett glas vin och tillsammans och stå i köket och småprata över en kalops som puttrar på spisen. Haha, eller nej. Så osexig maträtt. En lasagne får det bli!  
 
+ Får själv välja hur social jag vill vara. Om jag är trött en kväll har jag inga "plikter" att behöva prata och vara trevlig mot en annan människa.
 
- Det är så mysigt att sova med någon.
 
+ Jag slipper svettas mot en annan kropp i sängen. Och slåss om täcket.
 
- Jag har ingen som bekräftar mig och säger/visar att jag är en viktig person.
 
+ Jag kan verkligen vara huuur sunkig som helst när jag är hemma utan att behöva tänka på det.
 
 
Någon som vill lägga till ett plus eller minus? Oavsett singel eller stadgad!
 
 
(Nu lär ni som är i en stabil och fin relation tänka att "man kan alltid vara sig själv och avslappnad med sin partner och hittar man den rätta VILL man hänga hela tiden" and so on. Jag fattar det, försöker bara muntra upp mig själv i singelskapet med denna lista)

Fikamöte och mitt gråtande!

Hello my darlings!
Hoppas ni har en härlig lördag! Jag ska alldeles snart iväg på ett fikamöte. Visst är det ett underbart ord?
Innebär: träffa någon gällande något jobbrelaterat OCH fika. 
 
 
Men först kan vi väl bara ägna en sekund åt att klura ut varför jag är så blödig nuförtiden? Är inte gravid (tyvärr), har inte ändrat några mediciner och har inte en jobbig period. Kan ändå tycka det är lite skönt att äntligen få ut känslor, har alltid känt så jävla mycket men inte kunnat gråta ut det. Inom loppet av cirka tre timmar igår hann jag böla över det här:
 
• Såg på klipp från Talang där personer med sorgliga livshistorier fick briljera och alla grät.
 
• Såg en Instagram-bild där en tjej laddade upp för middag och drinkar ute med sitt tjejgäng, då insåg jag att jag saknar att hänga i gäng. Och att jag fan är ganska ensam?! 
 
Inte riiiiktigt utemiddag med drinkar, men framdukad mat med sällskap. Skulle duga!
 
• Läste ett stycke i en bok där en man hade sin döda fru i källaren i flera år för att få gå ner och prata med henne, klappa på henne och kolla på henne. Stycket avslutades med "jag vet såklart att hon är död, men jag kommer ändå gå ner hit varje dag för hoppet om att få se henne att le igenom kommer aldrig försvinna". Näääe nu börjar jag gråta igen. Så fint att han älskade henne så mycket.
 
• Den här bilden dök upp och det är nog det vackraste citatet jag vet.
 
 
 
• Såg klippet där Chris sjunger "utan dina andetag" till sin flickvän i årets Idol. Kommer jag hitta någon som gör det för mig? 
 
 
• Mamma skickade en bild på sitt gips på handleden och jag tyckte så synd om henne. Stackars lilla mamma, vill krama henne.
 
 
Efter det var det nog. Då ryckte jag upp mig, la på lite extra highlighter och åkte till ett café och pundade kaffe :)))
 

"Believe in yourself and go for it!"

Många gånger när jag får den där "det här vill jag skriva om i bloggen"- känslan så utgår det från något halvlökigt citat jag sett, som det i rubriken. Men det väckte en del tankar hos mig och känns väldigt aktuellt så därför måste jag dela med mig till er såklart!
 
 
Jag har märkt att man inte kommer någon vart i livet om man inte tror på sin egen förmåga. Det spelar ingen roll hur duktig du är för vågar du inte göra det du är bra på så kommer ingen märka det. Jag tror inte att det alltid är de mest utbildade och kompetenta inom ett område som lyckas, utan de som tar för sig, vågar prova och tror på att det just de gör är det rätta och bästa.
 
 
Jag tror ingen ger ett bra intryck om man tar sig an en uppgift och tänker "åh tänk om jag fattat det fel? Hur ska jag kunna göra det här, har aldrig gjort det förr. Hur börjar man? Tänk om jag gör bort mig nu.." osv osv och frågar om hjälp hundra gånger innan man sätter igång.
Även om man inte är säker så måste man fan låtsas vara det. Återigen: Fake it til you make it. Ingen vill anställa någon som inte verkar veta vad hen gör. Min viktigaste lärdom gällande det här är att det är tusen gånger bättre att göra någonting (som eventuellt blir lite fel) än att bara sitta och inte ens våga prova av rädsla att misslyckas. 
 
 
Jag har haft så lätt att fastna i fällan att andras sätt/idéer är mer rätt än mina egna. Varför skulle det vara så egentligen? Tidigare när jag pluggade fick vi en hemtenta som var jävligt oklar så jag bollade uppgiften lite med en klasskompis. Vi hade olika uppfattning om vad som skulle göras och jag tänkte direkt att hon hade fattat rätt. Det blev inte alls bra resultat när jag försökte göra något som inte kändes helt rätt och jag knappt förstod vad jag pysslade med.
 
Sen dess har jag faktiskt vågat lita på att jag kan, framförallt i jobbsituationer och när jag ska "prestera" något. Jag tror på mig själv för jag vet att det inte är hela världen om saker missförstås eller måste korrigeras lite. Ingen hatar mig för det. Ingen-är-perfekt. Det är okej att ha fel ibland. Det är okej att göra fel. 
 
Jag är så jävla glad för denna insikt för det kommer göra att jag vågar "go for it" och prova, även om det inte går hela vägen så kommer jag alltid känna att jag gjort allt jag kunnat. Jag har inte fegat ur av min egen rädsla för att inte räcka till.
 

Stort och (framförallt) smått från sistone!

Morning peeps!
Wohooo, fredag igen! Ska snart åka iväg mot kontoret. Är riktigt peppad på jobb där idag eftersom jag jobbat hemifrån två dagar och det är faktiskt en annan känsla att vara där och känna mig mer proffsig ;)
Är så jäkla nöjd över beslutet att fokusera mycket på mig själv denna vecka. Skönt! Ni ska få se lite smått och gott som jag tänkt, gjort och sett i veckan.
 
- Igår var jag på Mildh Press för frukost. Fin torsdagsstart!
 
- Jag har fikat med Johanna. Varje gång klagar jag på att Waynes chai är så jäkla sötsliskig, varje gång köper jag den igen.
 
- Jag har fått veta att Johanna aldrig ätit mjuk pepparkaka. Håll med om att det är det sjukaste ni hört 2017? Nästan på samma nivå som att aldrig ha ätit chokladboll.
 
- Jag har klätt mig i randigt och slungades tillbaka till EMO-tiderna 2006
 
- Har förundrats över hur överjävla griniga människor kan vara helt oprovocerat.
 
- Jag har också förundrats över människor som tar flera selfies in public och INTE stänger av ljudet. 
 
- Tagit kort på skumtomtar för jag blev så lycklig när jag såg att de börjat med dem nu!
 
- Fått en lapp i brevlådan att personer går runt vid vårt hus och rycker i dörrhantagen och försöker komma in på olika sätt så vi måste vara noga med att alltid låsa dörren. Läskigt om någon skulle stå i hallen! 
 
- Åh:at över inredning på Indiska igen. Fan, måste flytta så jag får köpa hem massa sånt här gulligt!
 
Nu: jobb!
Hoppas ni får en toppenfin dag och firar in helgen på ert bästa sätt sedan. PUSS!

@ Café Krukor & Kaffe

Hej hej hej!
Nu ska jag visa er hur det såg ut när jag var på klädbytarträffen! Vi var på Café krukor & kaffe på Valhallavägen, det ligger precis vid t-banan Tekniska högskolan. Ni som känner mig vet att jag blir överdrivet lycklig av att hitta nya, charmiga caféer. Pratar fortfarande om mina upptäckter av Bergianska (läs här) och Rosendals (här). 
 
Denna gång var det alltså det här placet. Mindre bildbomb coming up så ni ska se vad det är för stuk!
De hade gjort det instagramvänligt. Det här var nästan något slags stilleben ju. 
Se så mysigt! Man kan köpa med sig en liten bladväxt eller kaktus om man känner för det efter kaffet. Älskar när butiker/caféer/restauranger kommer på nya koncept!
Det var de här två duktiga bruttorna som styrt upp kalaset. Klädställningar stod framme så alla som kom hängde upp sina plagg och sedan fick man plocka med sig lika många nya plagg som man hade med sig. Jag hade med tre toppar och gick därifrån med ett skärp, en prickig klänning och en topp. 
 
En mycket bra deal enligt mig! Jag tycker klädbytarträffar är så himla bra, tips till er alla som 1. är bra att styra upp saker, 2. inte har 90% av era kläder hos föräldrar i Karlstad, 3. har ungefär samma storlek som era vänner.
 
 

Tre poddavsnitt med riktigt sjuka personer!

Jag har hört så mycket intressanta poddavsnitt på sista tiden. Vissa obehagligare än andra. Här är tre som ger en klump i magen men också på något sätt fascinerar mig lite.
 
1. En mörk historia "Arbogakvinnan".
Hur trött är man inte på den där människan? Fast jag förstår att det pratas mycket om hela den storyn för det är så sjukt. Att lyssna på hennes bortförklaringar, ologiska argument och att hon faktiskt skyller på sina barn för morden. När mamman berättar om själva attacken också så är det väldigt obehagligt, sån mardröm. Jobbig dialekt har hon med men vem är jag att säga något om det. heh.
 
2. Svenska mordhistorier "Josef Fritzl". 
Herregud vilken historia va! Han höll sin dotter inlåst i källaren i nästan 30 år, hon födde flera av hans barn och de växte upp där nere. Fick inte se solljus på hela sin uppväxt och jag har hört att de typ blev krokiga eftersom de inte kunde gå upprätt. Han höll henne fastbunden i sängen i 9 (!) år. Jag får ångest av tanken på att vara inne i min lägenhet i 1 dag. Hon kunde ju inte ens ta livet av sig som sista utväg. Näe fy fan. Idag lever hon och barnen vidare under nya identiteter, undrar verkligen hur deras liv ser ut..
 
3. Mordpodden "Satanistmordet".
Själva mordet är väl inte så uppseeendeväckande men hela den här Sataniströrelsen är så läskig. Fy fan vad sjuka saker de gör. Alltså, jag är så rädd för satanister. Japp, drar alla över en kam.
 
 
Som en extra bonus kan vi väl slänga in alla poddar som nämner Thomas Quick aka Sture Bergvall. Har ni hört när han berättar om sin uppväxt och när mamman fick missfall?! Hur kommer man ens på en sådan historia? Tycker allt med honom är väldigt intressant. Inte på ett positivt sätt.
 
 

Det finns en enda sak med det som jag är tacksam över...

Har sett flera personer den senaste tiden som skrivit att de är tacksamma över sin sjukdomstid för den "gjorde dem till den de är idag". Ni som följt mig ett tag vet att jag blir galen på den meningen och kan absolut inte relatera, men jag började ändå tänka på ämnet.. Så här kommer ett inlägg från hjärtat igen. 
 
Det enda jag kan känna att jag är tacksam över är att jag fortfarande minns så jävla väl hur det är att må sådär dåligt. Jag vet att många romantiserar tiden som sjuk med att det var rätt skönt att slippa känna och att det trots allt inte var så farligt.
Men jag minns precis hur vidrigt det var. När jag säger att jag är tacksam för de här minnena så är det för att de fortfarande är så jävla starka att jag känner i hela kroppen EXAKT hur det kändes i vissa situationer då, trots alla år som gått och hur många andra minnen som trillat bort. Och just det där att jag kan känna det så väl är det som gör att jag aldrig någonsin hamnar där igen.
   
Jag minns hur det känns att vara så trött i kroppen att projektet att ta sig ur sängen på morgonen får en att börja gråta. Det var en trötthet och svaghet som jag tror man måste uppleva för att kunna förstå hur tung den är.
 
Jag minns skammen jag kände när jag mötte någon som sett mig som frisk. Att skämmas över den man blivit är en hemsk känsla.
 
Jag minns också hur obekväma folk blev om vi möttes på stan, att de inte riktigt visste hur de skulle bete sig kring mig. Jag undvek alltid att se människor i ögonen för jag orkade inte med den där blicken som tyckte synd om en. 
 
Jag är glad att jag kommer ihåg hur ovärt livet kändes när jag vaknade varje morgon och bara längtade efter kvällen, för jag visste att det enda dagen skulle innehålla var en lång plåga av tvång, träning och ångest. 
 
Jag glömmer aldrig hur varje socialt sammanhang var en jävla utmattning för det enda jag kunde tänka på var vilken lögn jag sagt till vem, var jag gömt mat, vad jag fick äta, vad jag ätit, vad jag skulle kunna äta sedan för att kompensera osv osv. Aldrig närvarande. Jag minns hur det var att behöva vara på min vakt 24/7 för att inte bli avslöjad. 
 
Jag kommer ihåg hur mycket jag grät över att alla andras liv fortsatte och de levde för fullt medan jag bara såg på för jag kunde inte göra något eftersom min rädsla/oförmåga att utsätta mig för ångest var starkare än min livslust.
 
Jag kommer aldrig glömma hur ångestfyllt det är när någon annan tar makten över ens liv och man inser att det inte finns någonting man kan göra för att slippa undan längre.
 
 
Den här listan kan egentligen bli hur jävla lång som helst för att leva med en ätstörning kommer aldrig föra med sig något gott. Att äta för lite, eller inget alls, kommer inte lösa något i livet. Tvärtom. Helt orimlig tanke egentligen om man tänker rationellt. Jag minns de åren med en klump i magen istället för fina minnen och upplevelser. Ångrar det så-himla-mycket. 
 

Live från kaffepausen!

Hej hjärtan!
Satte mig precis på ett café med kaffekoppen i högsta hugg så tänkte passa på att köra ett babbelinlägg om life. Så mysigt! Har riktig bildbrist nu, hur svårt ska det vara att ha med kameran OCH komma ihåg att knäppa av en bild eller två när man ser något bra? Jaja, bilderna får vara en tb till när jag och Mandis var på finfika!
 
Då såg jag ut såhär.
Jag tycker det här med "egentidsvecka" är så skönt. Ok, det har gått två dagar men igår bockade jag av så jävla mycket saker som i era ögon säkert bara är att göra lite snabbt, men när jag får för många sådana småsaker så slutar det med att jag inte gör en enda av dem.
Hann också med ett möte om ett nytt jobb som jag kanske vågar berätta om snart ifall det blir spikat. Igår provade jag också havremjölk för första gången, mycket gott!
 
På tal om gott..
 
Den senaste tiden har jag från flera olika håll fått rådet att dra ner på gluten, det är tydligen vara något som gör huden mer irriterad, tror ni det kan stämma? Gluten är ju mitt liv </3.
 
Tänkte skriva "alkohol också" men det låter himla osunt, haha.
  
Nu kom jag på att jag ljög lite om det där med egentidsvecka. Jag har en lugn dag imorgon insåg jag så jag bokade snabbt in en träffa med en vän. På torsdag ska jag på pressfrulle också, superkul! 
 
Världens hoppigaste inlägg, men det är charmen med babbelinlägg tänker jag. Hoppas ni också tycker det, haha!
 
Nu vill jag höra om er: vad är det bästa med dagen? Hänt något kul? 

Rabattkod och tips på snygga skal från mig!

Hej älsklingar!
Nu har jag dragit en vinnare i CaseApp-tävlingen. Det blev Anna! (grattis, jag mailar dig)
Jag lovade en rabattkod hos CaseApp till er som inte vann utlottningen, den är 20ISABYL och ger 20% rabatt vid ett köp. 
För er som har svårt att välja så ska jag ge er tre tips som jag skulle valt om jag fått välja flera, hehe. Kom ihåg att välja rätt modell bara! En gång glömde jag vad jag hade för modell och trodde jag hade en iPhone 5 men jag har visst en 6:a. Klantigt. 
 
Hursomhelst, ni kan såklart designa ert egna men för oss som får kreativ torka då och då så rekommenderar jag: 
 
Detta: påminner eventuellt lite om det jag köpte ja ;)
 
 
 
Eller det här. Heter paradiset i naturen, älskar't!:
 
För er som är lite coola - det här såklart!
 
 
 
Det var mina tips! Annars får ni kika själva. Glöm inte 20 prolle med koden 20ISABYL