8 augusti 2014

den där nojan.

Hej gullisar!
 
Var påväg att skriva "vilken härlig dag det varit", bara för jag alltid brukar känna så.. men nä, idag har inte varit så härlig dag. Inte katastrof heller, men jag har tänkt så jävla mycket. Ältar. Jag har sån himla åldersångest!! Jag blir galen. Jag har verkligen ångest varje dag, inte den där katastrofala ligga-i-en-hög-och-gråta ångesten, men mer att jag funderar över mitt liv och hur det varit och varför varför varför i helvete jag inte bara lever, gör allt jag vill och bara njuter!?
Jag skriver inte det här för att ni som är äldre än mig ska känna er gamla, men jag blir bara så himla förvirrad för i sinnet är jag verkligen 19 år. Jag ser mig som jämnårig med de som nyss tagit studenten. Jag lever kvar i det gamla, att jag fortfarande har "hela livet framför mig" och många år kvar tills det är dags att tänka på framtiden, börja ta ansvar och (ve och fasa) stadga sig. Men fan, jag är 24 nu!! Jag är ingen ungdom längre. Jag är vuxen. Och det skrämmer skiten ur mig.
 
Jag är så rädd för att bli gammal. Mest är jag rädd för att leva i nån slags förnekelse att tiden och åren går (som jag gör nu) och sen helt plötsligt bara vakna upp och inse att "vadfan, varför har jag inte LEVT för?". Jag är liksom för rädd för att våga leva fullt ut och för rädd för att njuta av livet.. varför är lite oklart. Kanske rädd för det främmande? Eller rädd för att något ska göra ont? Eller för att jag ska bli besviken? I vilket fall som helst så är jag så jäkla arg! Arg för att jag är den enda som står i vägen för mina egna drömmar. GAH! såhär får det inte fortsätta.
 
Sådär, nu fick jag ur mig lite tankar, kanske inte är så kul att läsa mina depp-tankar, men någonstans måste jag få skriva av mig.
När jag inte ältat, tänkt och deppat idag har det ändå varit en fin dag. Jag har solat på ballen, ensamfikat, handlat och varit på jobb (världens kortaste jobbpass, världens lättförtjäntaste pengar). Fick dessutom frågan om jag kunde hoppa in och jobba frukost imorgon. eeh,.. JATACK! genast vände måendet och blev mycket bättre. Jag klarar inte att vara sysslolös. Att vara arbetslös är fanimej den största depressionsframkallaren i dagens samhälle tror jag. Människan behöver få känna sig behövt! Haha, nu blir det nästan någon slags föreläsning här om jag fortsätter, men jag säger det igen: jag klarar inte att vara sysslolös!
 
Nej, nu ska ni få sluta läsa och gå och äta tacos. PUSSS
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Vendela

Kan förstå att de tankarna faller in. Gäller bara att man tar tag i saken och gör det man alltid velat göra, visst kan det kräva arbete men att få uppleva saker i livet är det viktigaste man kan göra. Trots jag är blått 14 drömmer jag stort, och jag tror det är viktigt att vara målmedveten. Vad har du för drömmar som du vill göra? ♡

NATHALIE - Fashionblog

Känner igen mig i de du skriver och så bra citat på sista bilden! kram

Lotta

Det jobbiga är att allt man drömmer om att göra oftast kräver massa cash...

Lämna gärna ett ord!
NAMN
E-MAIL (lugn. den visas inte)
DIN FINA BLOGG?