19 augusti 2014

Högstadieminnen.

Jag är en väldigt nostalgisk människa av mig. Jag ser minnen i allt och får en klump i magen när jag tänker på år 2006 för det var det bästa året i mitt liv och jag saknar känslan, jag kan börja gråta av ett klipp från ett barnprogram jag älskade som liten, jag svämmar över av tankar och känslor när jag känner lukten av klor (simmade ju förr och har spenderat så överjävla mycket tid i bassänger) och jag blir jättekänslosam av en bild på min favoritglass från 1998.
 
Hursomhelst.. när jag är i Karlstad så blir jag väldigt nostalgisk av mig, oavsett jag vill eller inte. Det är minnen exakt överallt. Har ju trots allt bott i denna stad i 18 år. Och igår fick jag verkligen sån hemsk flashback till min högstadietid.. det gjorde lite ont att tänka på för jag var så himla, extremt osäker då. Det här är typ den töntigaste saken man kan skriva men väldigt sant i sammanhanget: Jag vill bara gå tillbaka i tiden och ge mig själv en stor kram.
Om jag har låg självkänsla nu så är det INGENTING jämfört med hur jag hade då. Jag mådde skit rent ut sagt. Vågade knappt ta ett steg av rädsla för vad andra skulle tycka och tänka. Vågade absolut inte prata med de "coola". Var extremt rädd för de människor jag ansåg stå "över" mig (något som hänger kvar idag, dock inte lika starkt). Vågade inte ens gå förbi dem av rädsla för en blick, ord eller vadsomhelst som jag hade kunnat tolka som något negativt. Var livrädd för att bli mobbad. Minns att innan jag skulle börja sjuan bad jag till Gud (what? är inte ens troende) varje kväll om att jag inte skulle bli mobbad eller utanför. Vågade inte möta någons blick. Om jag skulle säga något i klassrummet eller till någon av de jag inte kände så bra kunde jag tänka i flera minuter om "kan jag säga det? låter det konstigt? vad kommer hen tro då?" osv, tillslut hade chansen gått förbi och det slutade alltid med att jag förblev tyst. Jag vill bara ge mig en kram, be mig sträcka på mig och vara stolt över mig själv, be mig leva lite mer och vara lite tonårsdum. Att jag inte måste vara så duktig, göra alla nöjda och ständigt eftersträva att vara perfekt.
 
Åh, det är inte lätt att vara ung. Är i alla fall SÅ glad över att jag idag är betydligt starkare i mig själv och med en mycket större tilltro till mig själv och att jag duger.
 
 
åh lilla osäkra jag som bara ville passa in.
 
 
 
 
Lämna gärna ett ord!
NAMN
E-MAIL (lugn. den visas inte)
DIN FINA BLOGG?