Smicker.

Jag och komplimanger har ju en himla fin relation alltså. Jag är lite av en konplimangsknarkare för jag får verkligen aldrig nog. Behovet stillas aldrig. Egentligen spelar det ingen roll ifall komplimangen i fråga kommer från en lodis i tunnelbanan, en klasskompis eller en kille på krogen, jag blir fan alltid glad. 
Förut blev jag alltid gladast av komplimanger om min utseende, men nu har jag även börjat uppskatta när någon säger något fint om min personlighet.
 
Idag när jag var påväg hem från jobbet stannade jag till på Willy's för att handla. Kände mig väl inte precis som sex on legs då jag varit uppe sen i ottan, slitit som ett djur på jobbet och luktade en blandning av bacon och äggröra. Men där, vid de frysta grönsakerna, kommer det fram en man och säger "you look so beautiful. I feel so happy just by looking at you and see a truly beautiful person. You should go home and look in the mirror and be happy". Hehe. Första tanken var ju att han var lite utvecklingsstörd (tror faktiskt han saknade nån flinga i paketet, men det ignorerar jag) men ändå blev jag jätteglad! Oavsett det var sanning eller inte så gjorde det att jag kände mig mycket finare när jag gick ut från affären än när jag gick in.
 
Min slutsats: mer komplimanger åt folket! (eller åt mig i alla fall. mihi)
 
Nu ska jag prova min nya kamera (<3) och se om det är en ny bebis eller om jag blivit totalt blåst.
 
PUSS!
 




milina.blogg.se    •     •   http://milina.blogg.se/

fin bild på dig! :)

Svar: tack gullis!
Isa










Kom ihåg mig?