Många gånger när andra ska beskriva min blogg så blir det något i stil med  "en blogg som handlar om hur det är att leva med psykisk ohälsa". Jag gillar inte det. Eller, det är väl sant men jag vill inte ses som någon slags förespråkare kring att våga prata om psykisk ohälsa. Egentligen är jag så överjävla trött på att prata om mitt mående och berätta min *sjukdomshistoria* för 271:e gången. Men tydligen kan jag inte släppa ämnet, tror det handlar både om en slags egen-terapi och att någon som läser och mår dåligt ska känna sig mindre ensam. Jag tror nämligen det är många som mår dåligt i tysthet och i en miljö där man inte pratar om sånt och därför tycker jag det är viktigt att de kan känna att de inte är ensamma, även om det är ca 0,1 % av er läsare men..
 
 
 
Hursomhelst, med det sagt ska jag skriva om ämnet igen ;) Jag tror jag får dela upp det jag vill få fram i flera delar för det blir så jäkla mastigt med bara ett inlägg. Det får bli lite av en blogg-serie, haha gud så peppigt ämne att ha en följetong om.
Nä, men serri, om jag utgår från mig (notera att allt jag skriver inom dessa ämnen bara är mina egna erfarenheter och känslor) så har jag länge tänkt att ätstörningar "bara" är ett problem i situationer som rör mat och kropp. När jag var väldigt sjuk och relativt underviktig upplevde jag det som att omgivningen också tänkte att det värsta för mig var de fysiska konsekvenserna - som värken i magen av att jag var så fucking svinhungrig konstant, hur plågsamt det var att tvinga mig att göra saker jag inte orkade, hur ledsen jag blev av allt håravfall, hur trött jag var heeela tiden av energibristen, hur jag klagade på att jag alltid frös osv. Och ja, alla de där sakerna var överjävliga! Fy fan, tro aldrig på någon som påstår att man kan må bra i en underviktig kropp och med ett energiunderskott. Går inte att leva då.
Men jag tror också det är viktigt att prata om de där andra konsekvenserna, de som nästan är ÄNNU värre för att det får en att må allmänt dåligt över sig själv utan att kunna sätta fingret på vad det är. Gällande matbiten tex är det ganska lätt att identifiera varför man har ångest efter en måltid, kanske för att man åt mer än man brukar eller för att situationen var stressig, eller för att man fick ont i magen eller vad fan det nu kan vara. 
 
Såå. Jag vill alltså skriva om hur de flesta delar av livet, och hela min personlighet, påverkats av de problem jag haft. Tror säkert inte jag är ensam om det här!? Nu har det visst redan blivit en halv novell så jag får ta fortsättningen framöver, hehe. Tror temat på nästan inlägg ska vara skam. Och då syftar jag inte på TV-serien. När jag tänker efter så levde jag med skam dygnet runt, jag trodde dock verkligen att jag släppt det idag för jag mig inte så skamsen längre. Men jag fick en bunt papper med information om olika känslor hos min psykolog och då stämde nästan alla påståenden om skam in på hur jag känner mig.. så jo, det är visst en stark känsla hos mig. 
 
Jamen då säger vi så, psykpratet fortsätter längre fram.. *cliffhanger*
Puss hjärtan ❤
olivia

Hej! Jag har följt din blogg till och från och hittar alltid tillbaka hit för jag tycker du delar med dig av så viktiga saker och skriver väldigt öppet, det behövs i bloggvärlden. Jag har dock två frågor - vad är det du pluggar nu igen? och vad gör du på din praktik på blogg.se? alltså "arbetsuppgifterna" typ... så nyfiken! :)

Ha det bäst.

Svar: Åh, blir så glad! tack, vad fint skrivet! och kul att du kikar in med jämna mellanrum :) ska ta upp detta i ett eget inlägg tänkte jag! kram
Isa

Ida Jansson

Tycker verkligen inte din blogg handlar om psykisk ohälsa. Delar av den ja men skulle inte beskriva den som en blogg om psykisk ohälsa. Mer en blogg om resor, mysiga fikadejter, din resa mot ett liv du drömmer om, vänner mm. Men denna följetong ska bli intressant ☺

Svar: Du är för bra! tack för det, nu blev jag glad <3
Isa

Paula Jacobsson

Tycker verkligen att det är en bra och viktig följetong att ha, precis som hela din blogg. Det är många som kommer behöva den, absolut inklusive jag själv. Fortsätt vara så grym, kram!

Svar: sådana här kommentarer gör mig så jävla glad! TACK <3 hoppas du ska uppskatta kommande inlägg!
Isa

Lämna en kommentar?
NAMN
E-MAIL (lugn, bara jag som ser)
DIN FINA BLOGG?