MIN ÄNGSLIGHET OCH ATT FÖRÄNDRA RUTINER

Att vara ängslig har fan kommit att bli mitt normaltillstånd, alltid är det något jag känner oro kring. Önskar så himla mycket att jag vore en orädd och fri person som bara slängde mig out there gällande allt här i livet. Men nej nej, jag letar typ upp saker att oroa mig för, nån slags mental självdestruktivitet typ?!

Jag funkar såhär: det är som två sidor som drar i mig - den ena är mitt kontrollbehov som vill att allt ska vara som det alltid varit. Att jag ska kunna ha mina rutiner, mina tider att göra saker på och inget som *hotar* det. Den andra sidan är den som vill leva. Den drömmande sidan som har mål och vill ha ett liv som innebär äventyr (lol känner mig som Tintin), spontana påhitt, flexibilitet och en slags acceptans kring att allt i livet inte går att styra och att det inte är katastrof  om saker inte blir eller känns exakt som jag tänkt mig.

Jag har alltid valt "kontrollbehovs-sidan" även om den andra såklart har lockat så har det liksom inte varit aktuellt ändå för det är för läskigt. Det har ändå varit rätt bekvämt för beslutet blir inte lika jobbigt när det är så självklart att jag ska säga nej till vissa saker pga utanför min comfortzone. Men jag vill inte prioritera så längre. Jag vill ha något annat och jag har fått lite panik senaste året av att inse att jag måste byta väg snart för livet går. Just nu tar jag därför lite trevande steg mot det andra hållet.  

 
 

Nu låter det som jag göra några enorma livsstilsförändringar. Men nej, jag ska bara förändra mina vardagsrutiner lite och det skrämmer skiten ur mig. Men jag tänker att ifall jag över mig på att förändra rutiner, små som stora, så kommer det bli avdramatiserat och en vacker dag kanske jag inte har dessa onödiga rutiner som ger mig nån sjuk trygghet.

 
 
Follow my blog with Bloglovin











Kom ihåg mig?