En andnings (och kaffe) paus!

Heeej mina raringar!
Phju, vilka hektiska dagar det varit. Nu först börjar mitt stresspåslag hamna på rimliga nivåer, haha. Måste lära mig att hantera stress, eller framförallt hantera att INTE ha stenkoll på allt utan att det ger mig sjuk ängslan. Bli lite mer relaxed ni vet..
 
 
Det jag gjort är egentligen "bara" att jobba, men jag är alltid såhär när jag börjar med ett nytt jobb och måste komma in i allt.
Så det jag gjort senaste dagarna: haft planeringsmöte med nya jobbet, jag har fått massa peppiga idéer om vad jag kan göra där som jag bara längtar efter att ha tid/kunna köra igång med, jag har gnällt på vädret (!), jag har jobbat på blogg och idag har jag sprungit runt på olika pressgrejer. Känns nästan som jag är någon viktig människa på FW. 
Men alltså, trots att jag "klagar" på att jag är stressad och så just nu så är jag ändå såå glad för äntligen händer det massa roliga saker i livet!! Hur länge har jag inte väntat på det?
 
Nä, dags att ta några djupa andetag, skriva en to-do-list som jag alltid gör när jag vill ha koll på livet. Vet inte ens om det hjälper men jag inbillar mig det, haha. Och jag ska starta min enskilda firma nuuu. Men först: påtår!
 
Den här söta träffade jag idag förresten <3
  

Morgonen hos Mildh Press!

Nu har jag gjort en ny kategori här i bloggen som heter event. SOM jag väntat på den här dagen, haha ;)
Får hoppas det blir mer än ett inlägg..
Nu var väl detta inte riktigt ett event men ändå någon form av mingel; jag var på ett PR-kontor för frukost och spanade in olika varumärken som visade upp vissa av sina produkter. Men viktigaste först: frukostutbudet!
 
Såg ut såhär:
Jag tog bland annat detta, fick vitaminboost för resten av året som ni ser.
Den här morgonen var det fokus på kläder, asseccoarer, hudvård och smink. Bra grejer va? Otippat att knappt någon fotar på sådana event, jag var typ enda som gick runt med kamera. Bilderna gör som alltid inte alls sakerna rättvisa eftersom detaljer inte syns (bra bloggare haha) men de var SÅ fina verkligen.
Vad är grejen med att alltid när man vill göra ett rum härligare så ska fruktfat ställas fram?! Som vid lägenhetsvisningar också. Jaja, det lyckas iallafall tycker jag.
Skor i fönstret.. mycket som visas är inte precis mainstream mode utan det är lite unika märken. Gillade de röda jättemycket.
Här hängde jag mest, förutom vid frukostbordet då - hudvård och smink! Fick information om produkterna, testade och fick även med en del hem. Varje sak som jag undrade något om så frågade hon som jobbade där om jag vill få med en hem och testa kanske?. Jag ba "eeeh ja därför jag står här". (skoja)
De här två fick jag bland annat, ögonskuggan är superfin och skimmrig. Märket är också helt veganskt, ekologiskt och alla de där andra orden som nämns i de sammanhangen.  
Det var allt för nu, nästa gång jag går på nått sånt här ska jag vara bättre på att dokumentera. Om ni ens tycker det är lite spännande att hänga med på ett hörn? Det brukar jag alltid tycka gällande andra. Vardagsutflykter är så fint!
 
 
 

När vissa bitar faktiskt faller på plats.

Ibland brukar jag tänka på mig själv, och mitt liv so far, som en porslinsvas. Inte för att jag är vacker, ömtålig och dyrbar utan en sån vas som råkat ramla i backen så hela ytan är spräcklig som med ett nät av sprickor men ändå håller den ihop på något jävla sätt. Förstår ni hur jag menar? Som skärmen på mobilen om man tappar den i backen. 
 
Jag har gått runt halva livet som den där fallfärdiga vasen och bara väntat på att någon bit ska trilla bort. När jag var 16 hände något som bara petade till den där sköra ytan och poff ramlade hela ihop i en hög. 
Sedan låg jag kvar där på golvet i en hög av spillror (man that's deep) många år utan att veta hur jag skulle göra för att få ihop bitarna igen.
Man kan alltså säga att när jag blev sjuk försvann varje liten del av mig som utgjorde mig: min personlighet, vad jag brann för, mina värderingar, min stolthet, min livslust, mina drömmar och mål - ingenting betydde något längre.
 
 - Bild från i våras -
 
För något år sedan insåg jag att jag måste börja sätta ihop bitarna igen om jag ska kunna leva vidare. Att börja terapi har varit ett så jävla viktigt steg. Jag vet dock att jag aldrig kommer bli samma person som jag var innan. Vet inte ens om jag vill det, många år har gått och tanken är väl att man ska utvecklas genom livet.
 
Jag tror fan att jag helt ärligt kan säga att jag aldrig mått så bra i mig själv som jag gör idag. Har mått bättre fysiskt, men jag menar psykiskt. Gillar mig själv mer än någonsin, jag är mer förlåtande mot mig själv, jag accepterar att jag inte är perfekt och att jag FÅR vara icke-perfekt. Jag kan känna och hantera mina känslor mycket bättre än tidigare, även om jag tror det fortfarande är långt ifrån hur en "normalsund vuxen" tänker.
Jag märker hur vissa bitar av mig själv börjar falla på plats. Att jag inte mår dåligt över det jag fick panik över förr. Att jag inte skäms ögonen ur mig så fort jag tänker på saker jag sagt och gjort. Hur jag kan stanna upp och ifrågasätta mina elaka tankar om vad jag är värd och vad andra tycker om mig. Det är en helt magisk känsla att inse det!
 
 
Jag la upp en bild på Instagram i veckan där jag skrev om att jag aldrig varit så bekväm i min kropp/utseende heller som nu.. men det blir för långt att klistra in här, haha. Ni får kika på @isabylund helt enkelt om ni är intresserade. 
 
Det jag ville få fram är att jag äntligen fått upp hoppet att det går att leva ett liv där man gillar sig själv. Och faktiskt inte behöver andras godkännande för att få existera.