HUR GÖR MAN FÖR ATT SLUTA VARA SÅ JÄVLA KÄNSLIG?

Näe, jag vill inte höra en gång till att "det är fint att känna mycket" eller "det är det som gör dig unik" för det säger alla men det stämmer inte alla gånger. Jag vill inte acceptera den här hudlösheten som kan vända hela mitt humör på en sekund och ibland också förstöra hela dagar.
Det märkliga är att i vissa situationer inte alls påverkas speciellt mycket av yttre faktorer eller vad man ska kalla det. Tex om jag inte får ett jobb kan jag vifta av mig det ganska snabbt. Eller om någon kallar mig idiot på jobbet.
 
 
Men vissa specifika situationer petar på en om punkt inom mig och kan slå ner mig helt. Som en händelse häromdagen, jag grinade i en timme efter.
Såhär: jag gick förbi en mamma med sin dotter på ca 12 år vid t-centralen, då viftar tjejen med sin arm (eller gör nån annan liten rörelse) så hon fastnar i mitt headset och min mobil flyger iväg och skärmen spricker. Jag tar upp den och kollar mot dem, eventuellt lite argt, men jag hann inte säga ett ord förrän mamman, med en jävligt arg ton säger "hon gjorde ingenting!!! Det var du som gick in i henne! Gå inte så nära nästa gång!" och blänger på mig. 
Oh alltså självhatet timmen efter det var inte rolig. Dels för att jag varit så fkn klantig men också för att någon fräste så åt mig. Plus att jag är så jävla mobilberoende att bara tanken på att den inte skulle fungera ger mig sånt ångestpåslag. Sen blev jag så arg på mig själv för att en sån liten grej (känns som alla får spricka i skärmen någon gång och att främlingar i rusningstrafik är mindre trevliga) väcker så sjuuukt mycket ångest och som sagt självhat. Tänkte så mycket mörka tankar om mig själv. Sen sa mamma att det går på försäkringen och jag fick kaffe så livet vände lite. 
 
Hjälper i de flesta situationer
 
Jag vill inte vara sån här. Jag vill inte att andra människor ska kunna påverka mitt liv så överdrivet mycket. Jag vill inte vara en sån som INTE kan skaka av mig saker. Jag vill inte gå runt och vara arg på mig själv för att någon annan är arg på mig. Mamma säger att vissa människor är extra känsliga och att jag måste lära mig att hantera det. Jag vill inte lära mig hantera onödig ledsenhet, det är slöseri med energi. Jag vill lära mig att vara tillräckligt stark för att inte låta yttre faktorer påverka mitt egenvärde och därmed inte bli ledsen från första början.
 
Hur gör man detta då? Ja det vettefan. Tips mottages tacksamt :))


Syrran    •     •  

Men älskling! Det är i såna stunder man ska snäsa ifrån och vara lika otrevlig tillbaka! Bara svårt att komma på något bra mitt i stundens hetta.. vilken skitmänniska, hon måste vart stressad och lättprovocerad. Hon mådde säkert också dåligt efter för att hon snäst. Puss

Frugan E    •     •   http://frugan-e.se

Önskar också att jag visste hur 17 man gjorde. Kan bli helt knäckt för sånt som egentligen är skitsaker..










Kom ihåg mig?