- SITUATIONER JAG INTE KAN HANTERA -

Jag tror alla människor har olika områden, eller snarare situationer, som kan få en att må dåligt. Det kan vara saker som andra inte alls reagerar över eller förstår att någon kan tycka är jobbigt. Att situationer triggar känslor inom en som är ens "problemområde".
Gällande de områdena är man så uppmärksam på minsta grej som kan vara ett "tecken" som bekräftar det man oroar sig för, att man nästan letar efter dem.
 
Låter jätterörigt kanske, ska försöka förklara..
 
Mitt problemområde: jag känner mig underlägsen andra människor. Inte alltid, men väldigt ofta känner jag på riktigt att jag faktiskt ÄR jobbigare, konstigare och svårare att tycka om än alla andra runt mig.
 
Situation som får mig att må dåligt: när man sitter och pratar flera personer i grupp och jag säger någonting och ser att två av de andra ger varandra en blick så hugger det till i magen på mig. Den blicken BEHÖVER inte betyda något, det kan vara att de bara råkar kolla på varandra. Men i min värld är det en menande blick som säger "haha nu sa hon sådär som vi pratat om". Eller bara allmänt "vem säger sådär?". Det väcker så jävla mycket känslor inom mig, den där blicken bekräftar liksom att jag sagt/gjort något som är uppenbart konstigt eller irriterande. Dessutom att det här två personerna tidigare pratat om att det stör sig på just det beteendet hos mig.
 
Jag har också jättesvårt för känslan av att relationer håller på att rinna ut i sanden. Relationer i detta fall kan vara en vän, en kille jag dejtat en gång, en kollega från mitt gamla jobb etc. Det är väl inte kul för någon men det här gäller även om jag inte vill ha kontakt med människan eller ens tycker om hen.
Om jag och denna person hörts regelbundet och sen märker jag att det (från bägges håll) blir mer och mer sällan så blir jag stressad. Det spär på min känsla av att "alla kommer tröttna och lämna mig" vilket är ett annat av mina lifeissues. Jag vill att alla ska vilja vara med mig liiite mer än jag vill vara med dem. Vet att det är fucked up tanke.
 
 
Ett annat område är ju skammen över min kropp, den kommer och går i perioder. Att jag skulle vara för smal alltså, får för mig att folk stirrar på mig och äcklas. Det här kan komma även nu när jag inte precis är extremt underviktig, tror det hänger kvar från förr i tiden. När jag har de här perioderna kollar jag på alla jag möter för att se ifall de har en dömande blick, har de det blir jag ledsen. Jag kan också få en klump i magen om jag går förbi personer och snappar upp ordet "sallad" tex, då tror jag de säger något om att jag bara äter sallad. Eller ordet "kräkas" då tänker jag att de säger de vill kräkas när de ser mig. Det spelar egentligen ingen roll vad de säger till varandra, jag vänder ALLT till att vara något negativt om mig..
 
Är ni med på hur jag menar? Vet inte alls var jag vill komma med detta, men det är ändå ganska intressant att en situation som för MIG kan förstöra en hel dag kan i någon annans ögon vara så liten grej att de inte ens märker av det.
 


Anonym    •     •  

Känner EXAKT samma på alla punkter.
Det tar så satans med energi och skapar massa ångest.
Men.. jag går inte i terapi o du har ju ändå gjort det ett tag.
Känner du att det hjälper?
Funderar på o söka hjälp...

Ida    •     •  

Håller med i allt, speciellt i perioder eller vissa dagar. Det är som att man går in i ett stadium där man söker bekräftelse från omgivningen på ett sjukt sätt och precis hela tiden. Andra dagar känns det lugnare för man känner sig säker på sig själv typ. De dåliga dagarna skapar det ju dock en sån sjuk ångest och tankarna flyter iväg till en massa andra skitmörka tankar om sitt liv o sig själv.. Vad fan gör man?

Olivia    •     •   http://olivensblogg.devote.se

Gud vad jag känner igen mig i den punkten när relationer håller på att rinna ut, precis som du skriver så kan det vara relationer jag egentligen inte prioriterar själv men ändå är det en jobbig och obehaglig känsla när jag märker att det börjar rinna ut och förändras. Så jobbigt!

Tack för att du delar med dig av såna här inlägg, bloggvärlden behöver dig!

Svar: Ja, så konstigt egentligen för man KAN INTE behålla varenda relation och bekantskap som kommer in i ens liv, att det "rinner ut i sanden" behöver ju inte betyda att man gjort något fel eller avskyr varann.. bara att tiden inte finns och att det inte passar just nu. Men man kan ju inte styra sina känslor som vi alla vet, tyvärr!! haha ;)
Kram och tack som fan för så fina ord <3<3
Isa Bylund

Matilda Berlin    •     •   http://matildaberlin.se

Känns så fel att efter att du har skrivit ett sånt fantastiskt inlägg, är allt jag vill kommentera: WOW vilken fin tröja! Den passade dig verkligen SÅÅÅÅ himla bra! <333 Säger något om hur fin tröjan var med tanke på hur bra inlägget är, hihi! Kram underbaraste och ha en fantastisk dag <3

Anonym    •     •  

Stor igenkänning på de två första punkterna, så du är inte ensam med att känna så (om det är ngn tröst).

Svar: <3
Isa Bylund

Liss    •     •   http://cauchemars.blogg.se/

Känner igen mig, speciellt i första punkten. Det blir ju så jobbigt att man tillslut inte klarar av att prata alls utan bara försöker tolka andras kroppsspråk och blickar. Men som du säger behöver det inte betyda något, allt handlar inte om en själv hela tiden.. Men det är så svårt att ta sig ur de tankebanorna. Fin blogg btw!

Svar: Så jäkla onödigt också med alla de här tolkningarna som säkert inte stämmer i 80% av fallen, vaaarför lägger man tid på dem och dessutom låter dem få en att må dåligt? Tack fina du, blir så glad <3
Isa Bylund

Sara Rödett    •     •   http://sararodett.blogspot.se

Känner igen mig speciellt med relationer som rinner ut i sanden... Är i en sådan situation just nu och det är så fruktansvärt jobbigt. Ena delen av mig vill bara klippa banden och bara skita i det. En annan del av mig vet att personen har det lite jobbigt just nu och det är bara att låta det ta sin tid. Men så ser man att det verkar inte vara så jobbigt som det verkar. Och så börjar man skylla på sig själv, att man är en dålig vän och ingen vill vara med en.

Vet inte om du också är sådan, men blir du min vän så ger jag hela min själ, haha. Nä, men jag håller väldigt hårt i vänskapsrelationer, och självklart vill man även få tillbaka i samma nivå.

Oj, förlåt för långt inlägg, ;-) men tycker du förmedlar och skriver så bra att man börjar tänka lite extra och ta ett steg tillbaka. Tack för ett bra inlägg och att jag fick kräka ur mig lite! :-) <3

Svar: Du får skriva huuuur långt du vill, blir bara glad att du "kräker ur" dig till mig, känns fint! <3 Känner spontant att du borde kapa band med personer som får dig att känna dig som en dålig vän och faktiskt må dåligt, så ska det inte vara. Visst att man ska ha överseende med att någon har en sämre period (såklart!) men man kan inte heller ursäkta allting med att hen har det jobbigt. Tror det är väldigt lätt att komma på ursäkter för att slippa det jobbiga med att avsluta något, man kan alltid hitta något som får en att skjuta på det! Om jag får komma med råd tycker jag du ska föreslå en liten paus från varandra och se om du saknar personen. Gör du inte det är svaret ganska självklart vad du ska göra. Stor kram <3
Isa Bylund










Kom ihåg mig?