DET FINNS TYDLIGEN EN GRÄNS FÖR NÄR MAN ÄR "TILLRÄCKLIGT SJUK"?!

Igår fick jag en sån himla aha-upplevelse kring något jag tänkt på men inte kunnat sätta fingret på exakt vad det är.. Nämligen att många pratar om psykisk ohälsa på ett väldigt elitistiskt sätt.
Med det menar jag att bara vissa sorters dåliga mående anses vara tillräckligt dåligt för att "klaga" på. Att det måste vara på ett visst sätt för att klassas som "riktig" psykisk ohälsa. Att personer som inte uttrycker exempelvis sin ångest på ett fysiskt sätt (tex skriker, gråter, skär sig) inte har lika stark ångest. 
 
På sista tiden har jag sett på flera ställen hur någon skriver saker i stil med att "bara personer som själva haft RIKTIG ångest förstår hur dåligt jag mår". Och ja, ordet ångest är väldigt missbrukat men sen när är vissa personer berättigade att avgöra vilken ångest som klassas som "riktig"? Jag har under så många år förminskat mitt dåliga mående eftersom min ångest väldigt sällan varit utåtaggerande, jag har aldrig haft tydliga skärsår eller slagit mina föräldrar i en ångestattack. Vet inte huuur många gånger jag sagt "vet att jag inte ska klaga med tanke på HUR DU mått.." eller "vet att du hade det ÄNNU värre.." när jag pratat med någon annan som varit i samma sits.
 
 
Och det här med att man måste vara underviktig för att ha en ätstörning som ses som tillräckligt allvarlig är ett ämne vi inte ens ska gå in på. Eller okej, måste göra det haha.
Det finns något som brukar kallas *transformation pictures* som dyker upp fanimej överallt. Där man visar bilder från då (när man var sjuk i en underviktig kropp) och nu (när man ser sund ut) och även om de kan vara väldigt motiverande och inspirerande så blir det också som ett slags uppvisande att "kolla, jag var VERKLIGEN sjuk. På riktigt!".
Det ironiska med det här är att alla börjar sådana inlägg med att förklara att de inte lägger upp bilderna för att visa hur sjuka de var, men sen längre ner i texten kan man alltid läsa "jag var inte mitt smalaste på bilden till vänster, men..". Att det liksom måste förtydligas ändå att man varit ännu smalare (läs: sjukare) om inte kroppen redan ser tillräckligt smal ut för att vara uppenbart ätstörd. 
 
Jaa ni.. det här ämnet kan verkligen få igång mig som ni märker. Men är verkligen så nöjd att jag äntligen fick sätta ord på det jag tänkt. Håller ni med? Snälla ge er åsikt!
 


lilliskutt    •     •   http://nouw.com/lilliskutt

Inte ens dom i vården förstår alltid hur jobbigt det kan vara för en om man är den typen som inte visar utåt hur man mår. Har fått höra både på sjukhus och behandlingshem att jag är så "duktig" (hur kan man vara duktig på att äta?) och att det går så bra och lätt när det egentligen är jätte kämpigt. Sen håller jag med om bilderna, stör ihjäl mig på det. Alla bilder är dessutom tagna när personen sitter eller står på ett särskilt sätt för att framhäva ryggrad, knotor, revben osv extra mycket. Jag har inga bilder på mig själv på min blogg, jag vet att många skulle vilja att jag hade det och tror ärligt talat att jag skulle få mer läsare då men jag vill inte att min kroppsstorlek ska bli något man gottar sig i eller jämför sig med. Hur min kropp ser ut rör bara mig, samma sak som vad jag väger eller vilket bmi jag har. Även när jag var normalviktig så valde jag att inte visa bilder för det är min kropp och jag antar att det skulle kommenteras oavsett eller att någon skulle se bilderna och ändå på något sätt lyckas jämföra sig med mig och jag vet att andra med ätstörningar lägger värderingar i vad dom ser och jag ville inte att min kropp skulle tala om hur jag mår utan mina ord.

lilliskutt.blogg.se    •     •   http://lilliskutt.blogg.se/

Det var jag som skrev kommentaren ovan, råkade klicka iväg med min gamla bloggadress...

Ida    •     •   http://onlyonewaytogo.blogg.se

Ja herregud! Denna ständiga tävlan och jämförelse kring vem som varit/är sjukast/magrast eller gjort den största resan är sååå uttjatad och verkligen SJUK!!
Det går inte att jämföra varandras mående eller kämpande eller resor. Det är omöjligt. Allas situationer ser ju olika ut. Orkar inte kolla på dessa för o efter bilder eller minresaräknas bilder längre. Bara för att nån varit med om nåt fruktansvärt så betyder det inte att DIN smärta inte räknas. Finner inte orden till det jag vill få fram som vanligt men hoppas du förstod lite haha

Svar: Fattar EXAKT Ida! Tävlan är precis vad det är och också nån bild av att den som genomgått störst fysisk förändring är den som är "starkast" och "största kämpen". Snark
Isa Bylund

Ellen    •     •   http://ellenlindberg.se

blir SÅ ledsen av det här. vet ju att det är prick så här det fungerar överallt (tyvärr), men att liksom få det svart på vitt gör så jäkla ont. att vi på något sätt över huvud taget ens lägger tyngd i "hur sjuk en är" när det gäller psykisk ohälsa, som många gånger inte ens syns, är så hemskt.

jag har haft sådan jäkla tur som hamnade hos bra läkare och psykolog så fort jag sökte hjälp (som visade sig vara utmattning, ångest och depression), men jag vet inte hur många som skrivit till mig i kommentarer och mail som fått fruktansvärda bemötanden av vården, av omgivningen och till och med av familj. att "så illa kan det ju inte vara" för att det inte syns utåt. fyfan. att ångest inte syns innebär inte att den inte finns.

heja dig som tar upp det här! <3

Svar: Hjärta dig <3
Isa Bylund

sofiesdrommar.blogg.se    •     •   http://sofiesdrommar.blogg.se/

Jag håller helt med dig. En ätstörning handlar inte om hur ens kropp ser ut utan hur man själv upplever sig själv, kroppen och framförallt relationen till mat och träning. Och det syns inte på utsidan!

Svar: Mmh, precis! Handlar inte heller enbart om ätstörningar tycker jag utan psykisk ohälsa överlag.. att man tänker det ska synas utåt hela tiden.
Isa Bylund

Hanna m    •     •  

Men gaaaah ja håller fullständigt med!!!! (Hehe kmr väl inte direkt som en överraskning att vi har samma åsikt)

Svar: Hahha fattade inte vem det var först men sen ba "hmm vilken Hanna jag känner kan hålla med om detta?!" och svaret var givet <3
Isa Bylund










Kom ihåg mig?