FEELING A BIT LOW BUT I GUESS THIS TO WILL PASS..

 
Hej vänner!
Ja, ni ser rubriken.. jag är inte så positiv till livet just nu. När jag var hos psykologen i torsdags grät jag så mycket över saker jag inte ens trodde var något som påverkade mig. Jag tror jag haft mycket inombords senaste två månaderna som inte riktigt fått komma ut. December var fan lite tufft ser jag nu i efterhand med dels en hemsk personlig grej som hände, oro för resan, stress över jobb. Det har kommit ikapp mig nu och jag märker att min självkritik blivit starkare, att jag ifrågasätter min egen förmåga heeela tiden och med det kommer också ett himla bekräftelsebehov som jag misstänker nästan blir klängigt och kvävande mot andra. 
 
Jag har börjat tvivlar så mycket på mig själv. Framförallt gällande min förmåga att vara en bra vän, att behålla relationer, att lyckas med det jag vill karriärsmässigt, att göra ett bra jobb med de jag har just nu.. Jag trycker ner mig själv som fan över att jag är 28 år och fortfarande inte vet vad jag vill med livet, fortfarande inte kan jobba 100% som normala människor och att jag knappt ens orkar engagera mig i att försöka hitta en partner. Herregud, det är oroväckande. Men vet ni vad som är det mest oroväckande som ger ett självförakt V-A-R-J-E dag?
 
Att jag inte bara kan ta tag i det jag inte är nöjd med göra det som krävs för att förändra det. Min hjärna och mina handlingar kommer inte överrens och min rädsla för ångest/obehagliga känslor tar över och styr mig. Jag har inte makten över mig själv. Obeskrivligt frustrerande, skrämmande och ledsam känsla. 
 
 
Precis som rubriken säger så vet jag att det här också kommer gå över snart. Imorgon känner jag säkert att livet är på topp. Kommer antagligen ångra att jag publicerar det här för jag vet att vissa kommer läsa och tycka jag är sorglig och patetisk. Egentligen är väl det en rätt befogad åsikt, men usch vad det är skamligt att inse att man blivit den folk tänker så om. Huh! Nu ska jag äta choklad och tänka snälla tankar om mig själv. 


Ebba    •     •  

Alla är mänskliga, så skönt att läsa att andra känner likadant som man själv ibland! Tur att känslor i alla fall bara är känslor och förändras :)

Svar: Kram fina du <3
Isa Bylund

Ida    •     •   http://onlyonewaytogo.blogg.se

Inget konstigt att må dåligt Isa. Det finns såå många som inte vet vad de vill med sina liv och många är betydligt äldre än 28. Du är fortfarande väldigt ung Isa. Att inte leta efter en partner är inget fel eller konstigt heller. Tror du har en bild av hur "alla andra" är eller lever sina liv som inte stämmer överens med verkligheten. Att inte jobba 100% är väldigt vanligt. Skäms inte för det. Allas liv ser olika ut. Alla har sämre dagar. Det är OKEJ <3

Svar: <3
Isa Bylund

Simone    •     •   http://nouw.com/simoneviebke

Men du tjejen, bara starkt att kunna vara objektiv och se att något är fel - och att åtgärda det! Kom alltid ihåg att det är inget fel på dig. Oavsett om du behöver hjälp, eller känner dig hjälplös eller ledsen eller som att du inte duger. Det är inget fel på dig! Tips är att skriva tacksamhetsjournal, vet ju inte du kanske redan uppskattar ditt liv väldigt mycket! Men när du skrev att du blir frustrerad för att du inte orkar ta tag i sånt du inte är nöjd med, försök då fokusera på allt du ÄR nöjd med. Jag känner dig inte men kan rakt upp och ner säga du är vacker, du är medveten om dina problem och därför smart, du har vänner som du ska äta frukost med imorgon och du har drömmar. Alla saker att vara nöjd med <3 Kram!

Svar: Åh men finaste du, tack för peppande kommentar <3 Har faktiskt börjat säga (för mig själv, ensam hemma hehe) saker jag är tacksam för varje dag. Det kanske kommer hjälpa :) Så fina ord verkligen, hjärta!
Isa Bylund

Ronette    •     •   http://thispastweek.blogg.se

Håller med på alla punkter som Ida skrev här ovan! Jag tror det är vanligt att känna som du för att en kanske jämför sig med föräldrar eller bara generationen över öht, och deras liv och förutsättningar var ju inte alls på samma sätt som våra är idag. Även att det är svårt, ska en nog försöka att bara se till sig själv och inte omedvetet jämföra sig med nån annan och bilden av "hur livet ska va". Alla är olika! Olika är bra och jätteokej. Kram!

Svar: Tack finis <3 Det där med jämförelse alltså, fin gräns mellan "inspiration" och "självplågeri". KRAM!
Isa Bylund










Kom ihåg mig?