KAFFEBEROENDE OCH ALLA DESSA KROPPSFRÅGOR

Hej gullisar!
Som alltid när jag har de här lifeupdate-inläggen så har jag slagit mig ner med en kaffe för att pausa lite. Har varit uppe sen alltför tidigt och redan hunnit med ett jobbpass och ett möte på blogg. Effektiv onsdag ändå!
 
På tal om kaffe så måste jag säga att det är ett beroende jag nog aldrig kommer ge upp! Skrev ju häromdagen att jag saknar det så djävulskt mycket när jag är utomlands men jag har också märkt att om jag varit utan det en dag (händer cirka aldrig men) så blir jag lika förvånad varje gång jag sedan tar en kopp över hur gott det faktiskt är, haha. Som att jag glömt under de där 24h. Gårdagens kopp gjorde mig nästan golvad av vilket njut det var! Vilken smak! Vilken effekt det har på mig! Vad det värmde i snöstormen! 
 
Blir ni sugna?
 
Det är så mycket jag vill dela med er finisar! Som att jag klarade jobbpasset i måndags, som att jag lärt mig (nåja) göra latte, som att jag köpt kort på Friskis, som att jag ska sluta på blogg. Det kanske jag sagt i och för sig?
Fast så gick jag in och läste lite kommentarer nu och blev bara allmänt opepp. Jag märker nämligen att det som verkar intressera er som läser mest är saker som rör min kropp och hälsa.
Alltså, jag vet att jag skriver mycket om mitt psykiska mående, min hypnokondri och mina olika skavanker så det kanske blir motsägelsefullt att klaga över fokus där, men jag blir ändå så besviken att det ska vara typ det mest intressanta med mig.
 
Men obs, missförstå mig inte för jag VILL att ni ska fortsätta ställa frågor om tex min terapi, eller följdfrågor om min benskörhet, för det tycker jag är fett viktigt att prata om. Men de här frågorna och antydningarna om att allt som rör mitt mående/kropp har med min ätstörning att göra - det gör mig lite matt. Hur går det med min viktuppgång? Äter jag lunch fast jag fikar? Beror inte min frusenhet på att jag äter för lite och bla blabla. 
Jag blir less för jag vet att de som skriver de kommentarerna är personer som följt mig sen jag var väldigt sjuk och själva är/varit väldigt sjuka och då blir det bara som nån ätstörd jämförelse-nyfikenhet vilket jag är så jävla färdig med.
 
 
Aja, nu ska jag svepa kaffet så blir jag snäll igen :)) PUSS!
 


Anonym    •     •  

Det var väl ingen som skrev nu att du frös för att du äter för lite? Eller tar du bort de kommentarerna kanske.
Jag tror att man som riktigt sjuk i så många år tyvärr får lära sig leva med stämpeln hon med ätstörningar. I vart fall om man fortfarande är mager..eller har en begränsad/speciell kosthållning.
Det är som någon som haft cancer blir hon som hade cancer.
Det är ett mänskligt beteende att sätta folk i fack desvärre.
Men jag bryr mig inte så mkt. Har nya vänner som inte vet hur sjuk jag varit som behandlat mig precis som vem som. För jag är som vem som.. gör precis som de gör:)

Men min familj kommer alltid vara oroliga o nojjiga.

Svar: Ja, det är nog så att de som varit oroade för en är så rädda att det ska hamna där igen att de "letar" tecken för att kunna stoppa det. Skönt med nya bekantskaper som du säger, då får man typ börja om utan stämpel. Kram!
Isa Bylund

lilliskutt.blogg.se    •     •   http://lilliskutt.blogg.se/

Jag är tyvärr fortfarande sjuk men även i bättre perioder och även nu är det som att jag "inte får" må dåligt på andra sätt än att det är anorexin. Det blir lite absurt för jag kan ha krämpor eller mående både fysiskt och psykiskt som inte alls har med anorexin att göra. Jag är ju liksom i första hand en människa och det där med ätstörningen är bara en del av det. Kram och jag gillar dina inlägg oavsett vad du skriver om

Svar: Exakt så är det! Allt jag säger som har med kropp/mat är tydligen något som har med ätstörningar att göra. Om jag inte gillar ett livsmedel, om jag vill gå istället för att få skjuts, om jag äter sen middag, om jag äter tidig middag, haha. Men men, man får väl försöka förstå andra :) Kram och tack <3
Isa Bylund

Emilia Westerström    •     •   http://emiliawesterstrom.se

Förstår dig verkligen kring kroppsfrågorna, jag skrev en del om min ätstörning innan också och har aldrig riktigt blivit av med de frågorna. Det svåraste tycker jag är att veta vad som triggar någon annan, kan jag svara på om jag äter lunch fastän jag fikar, eller bidrar jag till någon annans ätstörning då? Ibland kan det ju faktiskt ligga annat än bara nyfikenhet bakom frågorna och det ska ju inte du behöva ta tycker jag

Svar: Ja det kan vara ett av de ämnen som engagerar/provocerar människor allra mest. Tillsammans med politik kanske då. Och ja! Det är skitsvårt att veta vad som kan sägas utan att ge någon annan issues eller fixa idéer, är ju så himla individuellt vad man har problem med så det är fett lätt att säga något triggande som i ens egna ögon bara är en vanlig mening. Typ så. Kram!
Isa Bylund

Julia    •     •   http://nouw.com/juliafalten

Så fin du är!

Syrran    •     •  

Älskling då! Jag tycker alla dina inlägg är intressanta och roliga! Kommenterar inte så ofta för det är så jobbigt från mobilen hehe

Svar: <3<3
Isa Bylund

Matilda Berlin    •     •   http://matildaberlin.se

Men heja dig!! Dröm att kunna göra latte ju! Har du inget för dig och vägarna förbi Täby sitter jag här i soffan med koffeinbrist - just saying ;) Kram finaste och ha en sjukt bra dag <33










Kom ihåg mig?