"HUR ÄR DET ATT VARA INLAGD?"

[Ursäkta på förhand för långt inlägg, men ville ge ett utförtligt svar. Tips: läs inte i mobilen eller om du känner noll intresse utifrån rubriken. Lägg dina fem minuter på annat då, haha]
 
Som jag skrev imorse fick jag ett mail av en tjej med en fråga som jag tycker är viktig att svara på. Det här inlägget känns av någon anledning extra personligt till och med för att vara mig och jag tycker det är genant, detta är inte precis något jag vill stoltsera med och jag vet att det ger en rätt negativ bild av en.
Men budskapet jag vill få fram är värt lite skam, att ta emot den där hjälpen räddade nämligen mitt liv (dramatiskt men väldigt sant) och jag vet att många som får chansen tackar nej för det verkar läskigt. Men att tillåta mig att släppa kontrollen och sjukdomen och lägga in mig själv var fan det bästa beslutet jag tagit i mitt liv, jag tror verkligen det. Kanske att det här är en efterkonstruktion nu men jag TRODDE nog det skulle vara värre än det egentligen var. Eller så kändes det bara så för att jag mådde så överjävla dåligt hemma att det knappt kunde bli värre. Vilket det absolut inte blev! 
 
Att vara inlagd är såklart inte jättekul. Det är så ovärdigt och förnedrande för en vuxen människa att tas ifrån all sin frihet, all chans att fatta egna beslut och bestämma över sig själv. Det går inte inte längre att ta till ångestdämpande metoder eller välja när man ska gå på toaletten, när man ska gå ut och ta luft och om man vill ha ost eller skinka på mackan. Såklart det är skrämmande. 
Det var mycket tårar och jävligt mycket deppiga texter i min dagbok från den tiden, kan inte fatta att det var jag som skrev sånt nu i efterhand. Och herreguuuud så trött jag blev på pärlplattor, skip-bo och att göra armband.
Men, och det är ett stort men, jag vann tillbaka så jävla mycket av de där månaderna vilket gör det värt det tusen gånger om.
 
Jag skulle nästan vilja slänga in en bild här på hur jag såg ut för att visa hur jag hade noll livsglöd, men då bidrar jag bara till den där "visa hur sjuk jag varit" tävlingen. Så här är en glad bild istället :)
 
Det första jag "lärde" mig var nog att äta ALLT! Jag fick varierad och grymt god mat och jag njöt verkligen av att få äta igen. Jag fick också bevisat för mig att det behövs mycket mat och vila för att gå upp i vikt vilket jag fortfarande har med mig som en viktig insikt.
Jag kan också förstå nu hur skönt det var för mina föräldrar att äntligen en paus från all oro, tror min mamma höll på att gå sönder de sista veckorna hemma alltså. Det tär så himla mycket mer än man kan tro för de närstående att varje minut oroa sig att deras barn/syskon ska dö.
 
 
Att kunna fika igen<3
Sen var det såklart också många fysiska fördelar, även om det för min del var med en viss skräckblandad förtjusning. Till exempel så slapp jag frysa 24/7. Mina händer och läppar slutade vara blålila vilket faktiskt inte alls ser trevligt ut. Och hurra hurra för att jag inte längre tappar halva mitt hår varje gång jag duschar.
Jag började känna saker igen, grät som ett barn över allting och små framtidsdrömmar väcktes. Jag minns första gången jag skrattade på flera, flera månader. Efter att ha levt med ett självhat och en helt fruktansvärd skam över mig själv så började jag förstå att det inte är sunda och verkliga tankar utan något jag måste arbeta med.
 
Resor var ju inte att tänka på, det har varit en stor drivkraft för mig.
 
Den allra viktigaste grejen som de där månaderna förde med sig måste ändå varit att jag fick tillbaka möjligheterna att leva som jag ville. Även när jag var sjuk så ville jag så himla, himla mycket med mitt liv men jag var inte kapabel att göra ett endaste dugg för allt gav mig ångest. Allt jag ville göra bröt mot de regler min sjukdom satt upp för vad jag fick och inte fick göra. När jag blev bättre så öppnade sig många nya världar eftersom jag inte längre hade de begränsningarna. Att jag äntligen kunde följa med på den där lunchen eller filmkvällen eller shoppingturen med vännerna var en så sjukt stor lycka. Det hände ju inte när jag var på sjukhuset såklart utan nu syftar jag på att det var en effekt av tiden därinne och något jag fortfarande har kvar som tur är!
Och visst, jag är ju verkligen inte en wild and crazy och obegränsad person idag, men jämför med då är det som natt och dag.
En sak som gjorde det mer hanterbart var att jag fick små vinster varje himla dag jag "genomled". Det var som att varje måltid, varje ångeststund och varje tugga gav något. Som stolthet, minskad rastlöshet, framtidshopp, tvångstankar som trillade bort.
Aah, fan har nog aldrig varit så stolt över mig själv som under de där månaderna också. Det är en känsla jag saknar.
 
Hoppas det gav lite svar och pepp till er som tvivlar. Alla som får *erbjudandet* att bli inlagda tycker jag ska göra det, för då behövs det! Läkare ger inte frågan till någon som de tror kan klara det på egen hand. Kram till er <3
 

TRE FRÅN VECKAN OCH EN NY BLOGG?

I onsdags träffade jag Malin vid Nytorget. När vi skulle beställa framme vid disken på kaferang lät det såhär:
Jag: åh de har hallongrottor! Och jag som är såå kaffesugen med. Vad är du sugen på?
Malin: hmm, tänkte jag skulle ta vin. Eller kanske bubbel. Men vi kan fika... hallongrotta var längesen.
Känns som detta scenario utspelat sig förr, haha. Jag = always the partypooper 
Efteråt åkte jag till Nacka Forum, bara för att *strosa runt*. Sånt man gör när man har sommarlov! Riktigt bra shoppingscenter, åk dit vettja.
Har även sett att vi har ett beach café i Sickla. Låter... exotiskt!
Hej hej bästa!
Hoppas ni har en härlig dag! Jag har haft mysfika med Laura och nu hamnade jag visst här framför datorn, en helt vanlig dag i mitt liv alltså :)
Vill skriva lite om den andra delen av rubriken. Ibland händer det att jag får frågor i kommentarsfältet, och också via mail (då känner jag mig jäkligt viktig, love it) angeånde saker som är lite djupare och rör psykisk ohälsa. Jag vill såklart svara på det om jag kan och försöka ge råd, men jag vill inte att den här bloggen enbart ska ha den typen av inlägg utan också vara lite glad och lättsam. 
 
Därför funderar jag på att starta en till blogg - en psykblogg! Haha, nä kanske inte så illa men med ännu mer fokus på text och sånt som bara personer som är engagerade i de ämnena tycker är intressant. Och det här handlar INTE om att jag har storhetsvansinne och tror jag kan rädda världen utan för att jag faktiskt fått höra, inte ofta but still, att vissa uppskattar och tycker det är skönt att läsa om sådant. Tror också att jag själv kommer ha ett rätt stort skriva-av-mig behov framöver av olika anledningar och jag undviker vissa ämnen här i bloggis för jag har börjat inse att vem som helst faktiskt kan läsa..
Vad tror ni om det? Skulle någon vilja läsa den? Eller kommer det här bara bli krångligt? 
Som ni märker är det inte en så genomarbetad plan utan något som bara ploppade upp i huvudet nu. 
 
Ni får gärna bolla den idéen med mig. Puss och ha en fin kväll!

DET SOM MOTIVERAR MIG!

 
 
Jag har väldigt lätt att bli peppad och få motivation till saker, då jäklar är det driv i mig. Dessvärre tvärtom när det är något jag INTE är peppad på. Anyhow så ska ni få se vad som motiverar mig just nu inom olika områden
 
1. RESOR
Det är min största motivation inom området "arbeta med mig själv och må bättre". Jag har så jäkla många platser kvar på min bucketlist som jag vill besöka. Jag gör ju resor nu också som jag är så tacksam för och älskar. Men jag vet att om jag mådde ännu bättre, inte begränsade mig själv och var så rädd för ångest så hade jag fått ännu bättre upplevelser. När jag besöker platser idag så gör jag faktiskt inte allt jag EGENTLIGEN hade velat göra.
2. MOODBOARDS  
Det här är bästa grejen inom området "skapa mig ett drömliv". Den peppen jag kan få av att kika på inspirationsbilder, det är helt överdrivet. Men ändå rätt najs, har jag en sämre dag går jag in på weheartit och scrollar runt. Får så mycket idéer! 
 
3. PERSONER SOM GÅR EMOT SINA RÄDSLOR
Det är bland det mest imponerande jag vet, för jag vet precis hur svårt det är. Att tycka något är så överjävla jobbigt och läskigt och ändå göra det. Det är lätt att planera och säga att man ska göra något, men just där i stunden.. huh. När jag märker att andra gjort något sånt blir jag sjukt motiverad att själv klara det. Lite tävlingsinstikt nästan. Plus att jag vet stolthetskänslan efter.
4. BLOGGAR
Detta går lite under samma tema som moodboards men handlar mer om motivation till hur livet ska se ut här och nu snarare än i framtiden. Även om jag läser sjukt mycket olika bloggar så är det nästan bara livsstilsbloggar och genom deras inlägg får jag motivation till att göra vardagen mysigare och finare. Låna lite idéer till kläder att köpa, caféer att besöka och mysiga saker att göra. Här kan ni se mina favvisbloggar!
Bild från en annan med finfin blogg, Mandis!
5. PROVE THEM WRONG 
Eller framförallt: you'll never find nobody better then me. Citat Kayne West så kanske lite överdrivet kaxigt, men såhär: jag har blivit väldigt ledsen på sista tiden av personer i min närhet som tydligt visat (även om de säger att det inte är så, men actions speaks louder then words osv) att de prioriterar mig typ lägst. Jag vill visa dessa människor att jag klarar mig fint utan dem, att jag absolut också kan sätta gränser och inte går att köra med och att de numera är på min blacklist, dvs körda för all framtid. Även om de kommer i framtiden när de har problem med något eller behöver stöd :)))